KIC Sweden

En fars kallad folkomröstning

www.oswaldopaya.org

Den 24 februari går det kubanska folket till val om en ny konstitution. Den nya konstitutionen kommer att ge rättsligt stöd till de ekonomiska reformer som den förre presidenten, Raul Castro, inledde. Presidentposten återinförs (nuvarande statschef är Statsrådets ordförande) och dennes mandatperiod begränsas till tio år, och skapandet av en premiärminister föreslås. Kommunistpartiet förblir dock samhällets och statens ”högsta ledande kraft”. Med anledning av folkomröstningen publicerar KIC en text av Regis Iglesias, talesperson för den kristdemokratiska rörelsen MCL. Tidigare politisk fånge.

 

En fars kallad folkomröstning

Sextio år av tyranni på Kuba. Tusentals mördade. Under sex årtionden har mer än 20 000 kubaner passerat regimens fängelser som politiska fångar och två och en halv miljon kubaner har gått i exil, många av oss kan inte återvända till ön. Den demokratiska världen känner inte igen den kubanska regimens bedrägliga förändring. Måste vi vänta på att massakern ska fortsätta eller att den blir återupplivad som i Venezuela eller Nicaragua? Likväl kan man inte dra slutsatser om Kuba baserat på erfarenheterna i Venezuela och Nicaragua. På Kuba är den politiska pluralismen inte erkänd och en opposition kan därför inte organiseras. Vi har inte heller materiella resurser för att mobilisera världen för vår sak.

Rösterna från det civila samhället är inte bara symboliska utan flera oppositionsgrupper har uttalat att de inte kommer att delta i farsen den 24 februari. Dessa grupper kommer dock inte att kunna mobilisera tusentals medborgare i sina protester och man kommer inte heller att kunna hindra regimen, genom soffliggande, från att driva med oss kubaner. Men deras gest kommer att göra en moralisk skillnad. Eftersom det inte är en folkomröstning som föreslagits av folket för att erkänna och garantera deras rättigheter innebär det att man legitimerar förtrycket och regimen om man deltar. Regimen vill sälja in sin påstådda reformvilja, men är samtidigt  så arrogant att den inte bryr sig om att erkänna exilkubaners rätt att återvända inte heller låter man alla oppositionella lämna ön.

Omröstningen i februari syftar endast till att lura de mest naiva. JA kommer att innebära amnesti för repressionen. NEJ kommer inte att på något sätt upphäva, utan snarare legitimera kontinuiteten, bristen på rättigheter och det elände som vårt folk lider av. Det enda som den 24 februari utlovar är fler illusioner och mer fjärmande av våra rättigheter.

Regis Iglesias, talesman för Oswaldo Payás rörelse MCL.

Sök